En viltkamera är i grunden en digital kamera som är innesluten i ett väderbeständigt hölje. I Sverige kallas de ofta fört åtelkameror eftersom de introducerats i landet av folk som använt dem framför allt till att bevaka åtlar och foderplatser för vildsvin. Kameran är kopplad till en rörelsevakt av samma typ som man använder för att automatiskt tända t.ex. utebelysning vilket gör att den automatiskt tar bilder när något varmt rör sig framför den.
De flesta kameror är försedda med någon typ av ljuskälla för fotografering i mörker. Det billigaste alternativet är vanlig ljusblixt men IR-blixt (infraröd) blir mer och mer vanlig för att det anses störa djuren mindre.
Alla kameror jag har sett stämplar varje bild med datum och klockslag så att du har full kontroll på när saker har hänt. Vissa kameror stämplar också temperatur och månfas.
Viltkamera Stealth Cam STC V-450
Det finns också annan elektronik som ger en hel del inställningsmöjligheter. Här följer de vanligaste och en kort förklaring till dem:
Bilder per aktivering
Man kan ställa in hur många bilder man vill ta varje gång kamerans rörelsedetektor registrerar rörelse. Det brukar handlar om en bildserie på mellan 1 och 10 bilder. Mer avancerade kameror låter dig också ställa in hur många sekunder den skall vänta mellan varje bild i en bildserie. På många kameror kan man välja en kort videosekvens i låg upplösning som alternativ till stillbilder.
Inaktivitetsperiod
Hur länge man vill att kameran skall ”vila” efter en aktivering innan den låter sig aktiveras igen. En bra funktion om kameran bevakar en foderplats där djuren kanske stannar en timma eller två. En viloperiod på 5-10 minuter mellan bildserierna i det läget gör att kameran inte fylls med bilder (eller batterierna töms) redan vid första besöket.
Time lapse
Mer avancerade kameror ger möjlighet att ta bilder vid vissa tidpunkter. Man kan ställa in att kameran skall börja ta bilder vid ett visst klockslag och sedan ta en bild med ett tidsintervall som man specificerar (t.ex. en bild per minut) för att sedan sluta vid en senare inställd tidpunkt. Kameran tar alltså bilder utan att rörelsedetektorn har aktiverats. Man kan då t.ex. bevaka en klövervall i gryning och skymning för att se när rådjuren går ut och käkar eller sätta kameran på ett jakttorn och registrera aktiviteten framför tornet. Poängen är att man täcker ett större område på det sättet. Rörelsevakten når max 30-50 från kameran.
Time lapse-funktion. Filmen består egentligen av 175 stillbilder som spelas upp med 0.125 sekunder per bild. Bilderna är tagna 20.00-23.00, med en minuts mellanrum, från ett jakttorn i skogsmark. Det är ingen rusning på platsen precis men vid 20.20 kommer ett smaldjur in i bild från vänster, följer gärdsgården mitt i bild, försvinner ut till höger för att återkomma i bilden högra hörn och gå upp mot kameran. När rådjuret dyker upp visas varje bild 2 sekunder. För musmarkören över bilden och tryck på play-kanppen för att starta.
Övriga inställningar
De flesta kameror jag stött på är befriande enkla och avskalade vad gäller funktioner. Utöver de jag tagit upp kan man ofta ställa in upplösning på bilder (megapixel), känslighet på rörelsedetektorn, datum/tid och blixt av/på. I vissa kameror kan man välja att använda en användardefinierad kod för att komma åt kamerans inställningar. En del kameror ger möjlighet att testa rörelsedetektorns aktiveringsområde. Det kan vara till hjälp när man riktar in kameran. När kameran är inställd på testläge går man framför kameran och en lysdiod synlig på utsidan indikerar när man är inom aktiveringsområdet.
Hur mycket som helst! Jag som är natur- och jaktintresserad och dessutom nyfiken skulle kunna fylla skogen med kameror om inte ekonomin satte en gräns. Man har man möjlighet att placera ”ögon” på olika platser i skogen och registrera vad som händer och när det händer. Här kommer några exempel.
Bevaka en arrangerad foderplats eller saltsten
Genom att sätta en kamera vid en foderplats får du information om när den besöks och av vilka djur. Du får samtidigt en inventering av populationen eftersom bildkvalitén är tillräckligt bra för att identifiera individer. Bra information att ha när man t.ex. skall jaga på grisåteln i mörkret., lättare att välja dag och tid. Det ger också bättre möjlighet att ”jaga rätt” och skjuta rätt djur eftersom du vet vilka som brukar komma till en åtel.
Bilden tagen med Stealth Cam STC V-450 i dagsljus
En kamera vid en välbesökt saltsten kan ge bra information om hjortduren som rör sig i markerna. De flesta individer besöker förr eller senare saltstenen.
En kamera placerad vid en vinterutfodringsplats för hjortdjur ger också en bra uppfattning om hur vinterstammarna ser ut. Bra att veta inför att man skall bestämma säsongens avskjutning.
Jag fodrar in ringduvor genom att lägga ut ärtor, majs och säd på sensommaren. En kamera där talar om när duvorna brukar besöka åteln och jag kan välja rätt tidpunkt att sätta mig i gömslet. Jodå, ett par duvor räcker för att aktivera kameran.
Bevaka en växel
Alla har vi sett väl upptrampade viltstigar, växlar, i skogen. Och visst undrar man ibland vilka arter som trafikerar dem, när och hur ofta. Med en bra viltkamera rätt placerad och lite tålamod kan man få svar på det.
En sekvens av bilder ihopsatta till en film som visar aktivitet under ca en månad vid en välanvänd växel där älg, rådjur, dovhjort och vildsvin passerar. För musmarkören över bilden och tryck på play-kanppen för att starta.
Bevaka ”bockskrap”
Inför råbockjakten brukar jag kika efter bockens revirmarkeringar, skrap, för att få en uppfattning om var bockarna rör sig. Mycket skrap i ett område betyder att bocken ofta finns där och en rätt placerad kamera kan ge fina bilder. Flitigt använt blir det också en inventering som kan styra avskjutningen. Har du bilder på en fin kapital bock i ett område kanske du får det extra tålamodet att släppa den mindre bocken som du får först på passet.
Bevaka en naturlig foderplats
Eftersom naturligt foder ofta är mer utspritt än vid en arrangerad foderplats kan man inte förlita sig på rörelsedetektor som kräver att djuren är inom ca 30-50 meter. En kamera med ”time lapse”-funktion ger möjlighet att ta bilder med täta tidsintervall vid strategiska tider (oftast gryning och skymning) vid t.ex. en klövervall.
Det finns många tillverkare av viltkameror och varje tillverkare har flera modeller att välja på. Tekniken är relativt ny och utvecklas fortfarande. Och kamerorna är inte likvärdiga, det är stor skillnad i kvalité mellan de bästa och de sämsta. Och som så ofta annars får man i stor utsträckning det man betalar för, det bästa kamerorna är alltså dyrast. Därmed inte sagt att den dyraste kameran alltid är det bästa köpet. Det är en god idé att fundera på vad man skall använda den till och sedan försöka hitta en kamera med rimlig pris och prestanda utifrån det. Det finns många faktorer att hänsyn till och jag skall försöka beskriva några som jag tycker är viktiga.
Typ av blixt
Eftersom det mesta vilt i våra skogar är aktiva under dygnets mörka timmar är blixt närmast nödvändigt i de flesta situationer. Valet står mellan vanlig ljusblixt och IR-blixt. Ljusblixten ger finast bilder och färg medan de lite dyrare kamerorna med IR-blixten ger svart/vita bilder av lite sämre kvalité. IR-kameror tar oftast färgbilder under dagen och skiftar till svart/vit när blixten behövs. Fördelen med IR är att det anses störa djuren mindre än ljusblixt. Den senare syns också för mänskliga ögon på långt håll och röjer kamerans placering för eventuella obehöriga. IR-kamerorna är heller inte helt osynliga för viltet. Blixten ger ifrån sig rött ljus som helt klart uppfattas av t.ex. klövvilt men störningen är betydligt mindre. De senaste kamerorna av märket Reconyx, covert-serien, använder IR-blixt där det synliga röda ljuset filtrerats bort och skall därmed vara helt osynlig. Räckvidden på blixten kan också variera mellan kameror, det gäller både ljus och IR.
Bilden tagen med Reconyx RC55 med IR-blixt
Bilden tagen med Stealth Cam STC V-450 med ljusblixt
Hur reagerar olika djur på blixt?
Vildsvin verkar inte påverkas alls av ljusblixt, möjligen vänder de bakdelen mot kameran när de äter på foderplatsen för att slippa blixten direkt i ögonen. Men de kan lugnt tillbringa ett par timmar på platsen trots att blixten slår några gånger var femte minut. Skall man ha en kamera enbart för att bevaka en foderplats för gris kan man lugnt använda ljusblixt.
Älg reagerar på ljusblixten genom att bli mer varsk men lämnar inte platsen direkt. Kommer det ytterliggare någon störning drar de. Å andra sidan verkar de vänja sig efter ett tag. Har man en kamera placerad på samma ställe hela tiden, t.ex. vid en saltsten, vänjer de sig efter ett tag och slutar bry sig. Det samma gäller i princip för rådjur men de är generellt skyggare och mer varska än älg. En vuxen räv är svår att få fram till en foderplats om det slår en ljusblixt. Jag har en bildsekvens på en ungräv som höll på i 60 minuter för att våga sig fram till utlagd mat på en åtel. Varje gång blixten slog drog han sig tillbaka, samlade mod och återkom efter några minuter.
En försiktig ungräv som skyggar för ljusblixt.
Sammanfattningsvis kan man säga att en ljusblixt fungerar bra på en foderplats för svin och när man vill ha en fast placerad kamera vid t.ex. en saltsten eller växel eftersom annat klövvilt vänjer sig efter ett tag. Å andra sidan skall man vara medveten om att blixten syns lång väg i natten och kan locka nyfikna till platsen. Är man ute efter att ta ”snygga” bilder är det också ljusblixt som gäller. IR är det självklara valet om man tänker använda kameran på olika plaster och är mån om att störa och påverka så lite som möjligt. Om man är ute efter att studera djurens naturliga beteende skulle jag titta på Reconyx covert-modeller som sägs vara helt osynliga.
Reaktionstid
Reaktionstiden är den tid det tar mellan att kameran registrerar rörelse och tills bilden faktiskt tas. Det varierar mycket mellan kameror, från någon tiondedels sekund och upptill flera sekunder. Reaktionstiden är avgörande om man vill bevaka en växel där djur är i rörelse. Med en långsam kamera får man i bästa fall en bild av djurets bakdel men oftast har djuret passerat kameran helt innan bilden tas. En kamera som bara skall bevaka en fast foderplats behöver å andra sidan inte reagera snabbt.
Bilden tagen med en långsam kamera vid en rådjursväxel. Notera bakdelen till vänster.
En sekvens av bilder tagen med en snabb kamera vid en rådjursväxel. Kameran behöver 1/5 sekund för att bli färdig att ta första bilden efter att den registrerat rörelse. I det här fallet är kameran inställd på att ta 5 bilder i så snabb följd som kameran förmår. När man ser bilderna i en sekvens blir det nära nog video. För musmarkören över bilden och tryck på play-kanppen för att starta.
Strömkälla
De flesta kameror drivs av C-cell batterier, oftast sex stycken. Hur många bilder man kan ta på en uppsättning batterier varierar från något hundratal till flera tusen mellan modeller. Det är tyvärr svårt att få bra besked från leverantörerna om detta och det vore önskvärt med ett standardiserat sätt att mäta för att kunna jämföra modeller men det finns så vitt jag vet inte.
Om man inte har möjlighet att se till kameran så ofta kan man välja en modell som kan förses med ett externt batteri som ger betydligt längre drift. Ett annat alternativ som börjar dyka upp är solcellsladdare.
Övrigt
En kamera som bevakar en välbesökt foderplats måste ha möjlighet att ställa in inaktivitetsperiod annars kommer drifttiden att bli för kort. Vildsvin kan stanna länge vid foderplatsen och tömma batterierna på en natt. Denna möjlighet finns på de flesta kameror. Att kunna välja en kort videosekvens istället för stilbild kan vid första tanke verka lockande. Men i de flesta fall fungerar det bara i dagsljus eftersom kamerorna är försedda med blixt och inte belysning. Och de flesta djur är som sagt aktiva under mörka perioden. En del av de snabbare kamerorna kan ta stillbilder med så korta tidsintervall med blixt (”rapid fire”) att det närmar sig video.
”Time lapse” ger möjlighet att ta bilder vid inprogrammerade tidpunkter, t.ex. en bild per minut under ett par timmar skymning och gryning. Man kan då bevaka större områden utan att vara beroende av rörelsedetektorns korta räckvidd (30-50 meter). Denna funktion finns bara på ett fåtal kameror och ser lite olika ut. Titta noga på vilka tidsintervall som kan programmeras.
Upplösning på den digitala bilden varierar också, det vanligaste är att de ligger på 3-4 megapixlar vilket är mer än tillräckligt för att få en bra bild på skärmen.
Själva kameran är inte hela kostnaden. Om man tänker använda den mycket är det helt nödvändigt med laddningsbara batterier, helst av NiMH-typ eftersom de fungerar betydligt bättre än alkaliska vid temperaturen under noll. Och två uppsättningar batterier är praktiskt eftersom man då kan ha med sig en laddad uppsättning när man ser till kameran. En bra batteriladdare ingår också in den nödvändiga utrustningen. Tyvärr klarar de flesta laddare bara max fyra C-cell och de flesta kameror drivs av sex batterier.
De flesta kameror lagrar bilder på minneskort, Secure Digital och Compact Flash är vanligast. Och precis som med batterier är det bra att ha två kort till varje kamera. Då byter man bara ut kortet när man ser till kameran och tar hem det för att titta på bilderna i datorn. Ett eller två GB kapacitet är oftast fullt tillräckligt. En 3.1 megapixel kamera lagrar närmare 5 000 bilder på 2 GB minneskort.
Utbytesbatterier och minneskort .
Beroende på hur kameran är placerad kan man behöva skydda den mot stöld. Vissa kameror har kodlås som gör att kameran är obrukbar om man inte har koden. Eftersom det inte syns utanpå kameran har det begränsat värde om man inte kombinerar det med en liten skylt som upplyser en potentiell tjuv om det. Ett enkelt sätt att låsa fast kameran som funkar på de flesta modeller när kameran är placerad på ett träd är att använda ett cykellås av vajertyp. Det finns sådana som är avsedda för hänglås som fungerar bra. Det finns också speciella vajerlås att köpa till vissa modeller.
Lättast är att montera kameran mot ett träd. Det de flesta kameror följer det med ett spännband eller liknande att fästa den med. Man skall tänka på att välja ett större träd som inte svajar för mycket i vinden eftersom det kan ge oskärpa i bilderna. Det är också bra att rensa undan grenar och kvistar som hänger nära kameran i rörelsedetektorns avkänningsområde. Dess rörelse när det blåser kan annars aktivera kameran.
Bäst är att ha kameran riktad mot norr eller söder för att undvika att den låga solen lyser rakt in i linsen. Dels kan det förstöra bilder, vissa kameror har också en tendens att aktiveras av starkt solljus rakt in i detektorn.
Oftast är det bäst att sätta kameran på ca 1.5 meters höjd och riktad lite snett neråt mellan 5 och 20 meter från det som bevakas.
Om kameran sitter i ett område där det rör sig mycket människor bör man låsa fast kameran. En liten inplastad lapp som talar om vad det är för konstig apparat kan också vara bra att sätta upp, kanske också med namn och telefonnummer
Ett fåtal kameror är försedda med en lite display för att titta på bilderna men de är så små att man ser att det tagits bilder men knappt vad som fotograferats. För att titta på bilder i fält kan man använda speciella bildvisare avsedda för minneskort, alternativt en handdator eller bärbar dator med kortläsare. Smidigast är att ha två minnekort och helt enkelt ta med sig kortet med bilder och sätta in ett tomt i kameran. Viltkameror genererar lätt massor av bilder. För att kunna titta på, spara och sortera bilderna är en dator närmast nödvändig. Redigerings- och bildvisningsprogram som numera följer med de flesta datorer vid köp fungerar bra. Till en del kameror följer det också med enkla bildbehandlingsprogram vid köp. Ett program av typen Adobe Photoshop Elements gör arbetet med bilderna roligare och ger bättre möjlighet att sortera och gruppera bilder.
.JPG)
